Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om pessimismen i den moderna trädgårdskonsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om pessimismen i den moderna
trädgårdskonsten.
I går morgse blev du nästan övertygad om, att du
var bliven gammal, därför att du kände dig rörd,
då du såg stockrosor hos skogvaktaren. Vad du fann
dem vackra, dessa din ungdoms blomster, som stodo
skyldrande på rabbatternas öppna leder i din faders
trädgård! Men du skämdes också litet smått i går
morgse över, att du vågade tycka stockrosorna vackra,
dessa omoderna pappersblommor, som du lärde dig
förakta, när du blev man, och som du förmådde inbilla
dig, att de voro fula! Du kunde andra öknamn på
dem än pappersblommor, som grevinnan lärde dig;
du kunde kalla dem bönstörar och trasfröknar, och
mycket mera fult! Men i går morgse tyckte du, att de
voro vackra igen, och du satt hela dagen i ditt fönster
och såg på dem över landsvägen. Det var en stor,
rik grupp i många schatteringar, ifrån vitt genom
syrenfärg, ros, svavelgult, anilinviolett, ända upp till
purpur och blod, men alla färgerna stämde i ett enda
klingande ackord, och bladens ljusgröna, dämpade
grönska bildade en mjuk, välljudande dominant till
denna tonmassa, fullstämmig som ett orkesterpartitur.
Och du blev glad, som om du var ung på nytt:
du fick soliga hörsel- och synhallucinationer mitt på
förmiddagen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
