Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om pessimismen i den moderna trädgårdskonsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BLOMSTERMÅLNINGAR OCH DJURSTYCKEN 209
köttiga, saftfyllda kalkblad släppte igenom en del
ljus och sög till sig en del, såsom alabastern eller
marmorn, och blommorna syntes på långa håll såsom
transparanger mot solen.
När jag så tjugo år senare planterade min kål,
så skulle jag också ha tulpaner, och jag bad
särskilt fröhandlaren sända mig enfärgade.
Så satte jag ut mina lökar på en bergsknalle,
dit jag burit jord i ett badkar; så grävde jag, rensade
och vattnade. De grågröna åsneöronen stucko snart
upp, och mellan dem brusto i laga tid en hop rysliga
blombollar i papegojans färger! Man hade förädlat,
utvecklat min ungdoms tulpaner, så att de blivit
dubbla och detta på bekostnad av deras
könskaraktärer. Den eleganta smärta bägaren var bliven en
pompon, som sappörerna fordom buro i tchakåerna,
rött och gult spelade i varandra som på en listmatta;
jag kände mig fördomsfull mot de onödiga nyheterna,
men lät dem sitta kvar i jorden om vintern,
tvärtemot fröhandlarns goda råd, önskade dem en säker
död i snödrivan.
Men de gjorde mig den harmen att leva över
tjugo graders köld och nordanvind, och, när jag kom
ut till min bergknalle igen, stodo de lymlarne där,
visserligen något tunnare än i fjor och lite blekare
om nosen. Och några av de inre kalkbladen fattades,
andra hade börjat sätta ut en ståndarknapp på det
något krympta bladet och hela härligheten visade
tecken till degeneration eller återgång till det
älskvärda barbari, jag beundrat i min ungdom.
Tredje våren var urartningen fullständigt
genomförd, och jag hade på omvägar fått igen min ung-
14. - Strindberg, Prosabilar från J880-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
