- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
211

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om pessimismen i den moderna trädgårdskonsten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BLOMSTERMÅLNINGAR OCH DJURSTYCKEN 211

älskligt skräpiga huller om buller med de nättaste
färger och den ljuvligaste högsommardoft,
påminnande om en sommarnöjssupé av släpärter och
trädgårdshallon ; scabiosornas mörksköna, kungliga
purpur; lövkojornas saftiga, allt genomträngande
praktfulla toner; petuniornas randiga bolstervar i spanska
markismönster, samt vallmons cinnober eller rosalack.

När deras ståt var på upphällningen, stodo de
tåliga astrarna redo att taga vid. Det låg något tarvligt,
husligt, prästgårdsenkelt över den något pauvra
blomman, mest gående i vitt och kindbensrött, eller
gredelint, som färgen då hette. Strålblommorna sågo ut
som mindre väl strykta och något tillknycklade
underärmar, påminde något om fruntimmersunderkläder,
men så ärbara, så ärbara!

Och de stodo ut frostnätterna ännu när deras
blad hängde som svarta flor, och ofta levde de om
sin sommar inslagna i krukor och räddade med in
till staden för att pryda fönsterlufterna. Egentligen
mera nytta än sköna!

Och så sammetsblommorna med sitt
uniformskläde, oumbärliga, emedan de nästan ensamma
upp-buro den dock nödvändiga gula färgen.

Och dahlierna, aristokraterna, vilka i kalla och
våta somrar kunde trilskas med sitt mörka löv ända
tills första frostnatten, då de dogo med sina outslagna
knoppar. Men när de blommade, då var det musik
som av ett zigenarkapell, skärande ibland, men vilt,
präktigt!

Och sist eternellernas eftertrupp i svaga,
försynta, bleka toner som höstsolen, och härdade genom
oktobernätterna att slutligen kunna övervintra på
bomullen mellan innanfönstren!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free