Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsten att meta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konsten att meta.
När en någorlunda bemedlad person av medelmåttig
intelligens skall försöka sig på att meta, ställer
han sig på en ångbåtsbrygga och kastar ut sin rev,
och där förbliver han stirrande på flötet i timmar, tills
ett tjockt töcken av dumhet sänker sig över hans
själ, så tjockt, att, när han slutligen förargad går
sin väg, han är fullt övertygad om, att det inte fanns
några abborrar i den sjön. Har han däremot stått
ut första timmen och olyckan varit framme i form
av en obetänksam mört, då kan han stå två timmar
till, tills hans matta öga får fakirhallucinationer, ur
vilka han först ryckes av sin hungriga mage.
Det ligger något bedårande i ett flöte, nästan
som magnetisörens kopparknapp på svart botten.
Flötet med dess cinnoberröda kropp, dess vita och
svarta kanter har något tilldragande genom sin
ovanliga form och sina starka livliga färger. Ögat, som
förgäves söker något föremål på den enformiga
vattenytan, slår gärna fast på flötet, och åskådaren
fascineras slutligen av betraktandet, så att han
glömmer fisket, glömmer anhöriga, sorger, löften, och
försjunker i en hypnotisk dvala, som slutligen blir
det tilldragande elementet i att meta med spö. Man
idiotiserar sig, tar frisk luft och solbad, är sysselsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
