- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
231

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaktminnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BLOMSTERMÅLNINGAR OCH DJURSTYCKEN 231

Vapnen utgjordes mestadels av kasserade
kadett-gevär, vilka laddades med mycket krut, som tändes
av knallhatt, märkt med de bekanta S. B., vilket
Skulle Betyda att bössan Sköt Bra, sedan man
glömt franska firmans Sellier et Bellofs gamla
fabriksmärke.

Senare som gymnasist och informator kom jag
med på verklig jakt. Det gällde då hare för stövare,
och skogvaktaren anförde själv drevet. Det var på
eftermiddagen hundarna släpptes på, och jag
posterades vid ett öppet stående hagled. Jag begärde förgäves
några inledande upplysningar om harens levnadssätt,
sedvanor, och särskilt huru han förhöll sig vid harjakt.
Skogvaktaren avspisade mig med den uttryckliga
ordern att stå stilla där jag stod och bränna på, när
jag såg djuret komma. Snart hördes skallet gå runt i
skogen, och jag förstod, att hundarna fått opp. Men
därpå avlägsnade sig de glada ljuden och upphörde.
Jag stod där ensam, och som jag var fritänkare,
började jag reflektera över det hemlighetsfulla i detta
tillvägagående. Hur, frågade jag mig, skall haren
kunna veta att jag står här och passar honom med en
laddad bössa; och om han icke vet det, vilken förfärlig
otur (för honom!), om han just skulle passera det här
grindhålet, där döden står på lur.

En halvtimme åtgick väl under enformig tystnad
och åtskilliga fria tankar, rörande sig omkring
skogvaktarens intelligens. Trött satte jag mig på en stubbe
och rökte tobak en halv timme. Tystnaden avbröts
därpå då och då av hundskall, som tycktes komma
från grannsocken, och jag blev led på alltsammans,
övertygad om, att ett fel blivet begånget i de taktiska
rörelserna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:46:35 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/pros1880/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free