- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
233

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaktminnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BLOMSTERMÅLNINGAR OCH DJURSTYCKEN 233

Vi åkte mycket länge norrut, över ohyggliga
slätter med ohyfsade järnverksarbetare, vilka med
sina gösar och kolryssar upptogo allmänna vägen
och förlusiade sig med att välta vår släda så ofta de
kunde. Ankomna till ort och ställe, så långt bort att
man icke såg by eller stuga, där granskogen stod
ändlös, svart och nersnöad vit, och sedan kortlek och
brädspel dödat aftonen och lämnat någon tomhet
efter sig, föreslogs harjakt till följande morgon.

Nu syntes ögonblicket vara inne, att jag skulle
få inblicka i den hemlighetsfulla harjaktens vetenskap,
och efter att ha hört en volym harhistorier trodde jag
mig vara djurets naturalhistoria på spåren. Det hade
jag nu fått klart, att haren stelnat i den oförståndiga
vanan att springa i en krets, och därför alltid hans
närvaro kunde påräknas, förr eller senare, på den
plats, där han först drivits upp. Så att jag nu insåg, att
skogvaktar Lund icke varit så dum som jag trott.

Morgonen var strålande med aderton graders
köld och alnsdjup snö i skogen. Spår syntes korsa i
alla riktningar och jag kunde snart skilja hund- och
harspår. Därpå ställdes jag på en skogglänta och
sades farväl med anhållan, att jag passade opp och
klämde till, när det psykologiska ögonblicket var inne.

Så stod jag ensam i djupa skogen och beundrade
rimfrostens strålglans i det rosenröda solskenet. Men
det blev kallt om fötterna och tiden gick ytterligt
långsamt.

Solen gjorde sin låga rundel på himmelen, skall
och rop hördes närma sig och fjärma sig och så blev
det tyst i sex timmar - jag skriver sex för
säkerhetens skull - ty så många förefalla de mig nu!

Jag tänkte gå hem och preparera en skur ovett åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free