Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaktminnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
234 PKOSABITAR FRÅN 1880-TALET
jägarne, men jag hittade inte hem, och så skämdes
Jag.
Vid middagstiden hörde jag tripp på skarsnön -
vände mig om och såg offret komma! Nu din d-
ska jag hämnas, tänkte jag, och för att påskynda
dödskampen gick jag i vredesmod mot fienden, vilken
i samma ögonblick var försvunnen.
Två timmar senare - jag sätter två på måfå
- uppenbarade sig min vän mellan granbuskarne.
Jag var så ond, att jag ville hälsa honom med en
hagelsvärm, men han var ändå ondare.
- Varför sköt du inte, din dumma hund!
- Därför - att han sprang sin väg!
- Ja, men du stod inte stilla, din - -
Idel hemligheter! Stå stilla! Ja, men jag skulle
väl gå på honom, och inte vänta, att han kom på
mig!
Ordväxlingen gav icke tid till gåtans lösning och
jag blev snart allena igen, stum av ursinne.
Solen sjönk och skuggorna började breda sig,
skogen och tystnaden, mörkret och kölden hotade
mitt liv. Hundarna hade tystnat, mänskorna hördes
icke mer. Nu lämnade jag min post, hojtade, sköt,
men utan att få svar. Och så började den
märkvärdiga cirkelgången, såsom seglarens i dimma -
eller såsom harens. Jag gick och kom igen! till
samma plats!
Naturen kan vara mycket älskvärd, men när den
uppträder hotande, livsfarlig, känslolös, då är den
ryslig. Och i dessa stunder kände jag den fasa, som
efter naturguden Pan har fått namnet panik. Här
skulle jag sannolikt frysa ihjäl i mörkret, trött och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
