- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
240

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaktminnen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

240 PROSABITAR FRÅN 1880-TALET

i skjutkojan (skåren), innan fåglarne komma framför
bösspipans mynning, har jag aldrig brytt mig om att
utröna, men det måtte vara bra länge, ty jag såg
alltid ejderskyttarne ta mat och sängkläder med sig.

Trogen mina gamla jaktreglor att hellre uppsöka
bytet än invänta det, och angelägen att få kunna
tala om, att jag skjutit ejder, lät jag en afton, efter
en på den oförgätliga Biskopsön tillbragt dag,
båtskarlen hissa på för att segla oss ut en tripp på
öppna havet. Vi hade en skarpseglande, halvdäckad
slup, med ivå ofantliga galärsegel, och aftonvinden
blåste från land, frisk kultje, och solen sken livligt
på Östersjöns djupgröna vatten. Vi släppte snart
landkänning och lämnade de sista stenarne på det sista
revet, då utkiken annonserade ejderkulle förut.
Fälttågsplanen utkastades på ett ögonblick, bössorna
gjordes klara, två man ansattes till manövern och
skyttarna ställdes på sina poster. Det blev livligt
ombord och vi susade fram med känslor, som man
skulle tro sig om vid bevistandet av ett sjöslag.

Kullen bestod av honan med tre ungar, och den
underkunnige skärkarlen uppmanade sällskapet att
utdela mellan sig det oskjutna rovet, och så ge fyr
på en gång, men sikta rätt, eljes skulle åden dyka,
och då vore det icke gott att nappas med den.

Snart får fågeln syn på oss och håller undan
med snabb simning. Men vi ha skarp fart och börja
vinna på fienden, som snart visar tecken till trötthet.

Manöverns kärnpunkt bestod i att ta fåglarna
om babord, lossa en bredsida och därpå vända genom
vinden för att sedan anställa förföljelsen med
kryssning.

Nu hade vi fåglarna kranbalkvis i lä på en halv

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:46:35 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/pros1880/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free