Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaktminnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
242 PROSABITAR FRÄN 1880-TALET
i vilket man bokstavligen ser mörkret falla som ett
fint askregn. Landvinden är ljum och river opp
sjöarne, som stå så skarpt mörkgrönt som oljefärg,
och man får den vanliga synvillan om aftonen, att
horisonten tyckes rycka närmare, så nära, att man
ser sjöarnes hoppande rörelser i gränsstrecket mellan
luft och vatten, ja, man tror sig kunna räkna dem,
så nära förefalla de vara inom den runda synkrets,
vars diameter man skulle vilja anslå till en knapp
fjärdingsväg. Böljorna arbeta med dån mot klippor
och rev, vinden susar i den höga ljungen, kråkor
och korpar draga i skaror inåt inre skärgården att
söka nattkvist.
En brigg smyger spöklik fram i horisonten,
fyrarna blinka, och månskäran stiger kopparröd ur
den svarta vattenrundeln. Detta är stort och skönt,
och när man tänker, att bakom denna skumma
luftvägg i öster ligger eri världsdel, vars ena strand
badas av vår sjö och vars andra strand Sköljes av
Stilla Oceanen och Gula havet, tycker man sig liten.
Skada blott, att lugnet i natten så obehagligt
stores av mygg, att man måste sova ute. Insvept
i min filt, somnar jag på den varma berghällen nere
vid stranden, liggande ett kvarter högre än havets
nivå. Och när jag vaknar om morgonen och slår
upp ögonen, sitter guldsolen med övre halvan Över
vattenytan och skiner mig i ansiktet, och när jag
sträcker ut handen för att morna mig, doppar jag
den i havet!
Vilket skönt uppvaknande på en nirvananatt
utan drömmar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
