Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurens och växternas förstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BLOMSTERMÅLNINGAR OCH DJURSTYCKEN 243
Djurens och växternas förstånd.
Villfarelsen att djurens instinkt skulle vara något
helt annat, ofritt, orörligt, i jämförelse med
människans omdömesförmåga, har i vårt,
naturvetenskapens, tidevarv blivit mycket skingrad. Iakttagare
hade märkt bland annat, att bien, som fördes in i det
heta Australien, där vaxet smälte och blommor funnos
ute hela året, efter ett par års förlopp upphörde att
samla honing, alltså voro skickliga att verkställa ett
resonemang så här ungefär: här blir ingen vinter,
alltså behövs ingen honing samlas.
Men med upptäckten, att människan också var
ett djur och endast ägde djurens själsförmögenheter
i högre grad utvecklade, följde ett förhastat
överskattande av djurens intelligens, och den okorrekta
slutledningen: »mänskan och djuren äro lika i alla
fall, efter som de likna varann i några», tog en
obehaglig utbredning. Man fick läsa bildade mäns böcker,
i vilka till exempel hunden sattes bredvid eller över
människan.
När jag första gången mötte Skandinaviens största
skalbagge ekoxen på en gångstig, stannade jag, glad
över att få göra den ovanliga bekantskapen, och då
högstdensamme icke visade några tecken till fruktan,
kunde jag ostörd betrakta honom och han mig. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
