- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
251

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurens och växternas förstånd.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BLOMSTERMÅLNINGAR OCH DJURSTYCKEN 251

lov att göra honom, om jag nämligen har rätt att
bedöma efter min rävbekantskap från denna sommar
som gått.

Min morgonpromenad gick genom bokskogen
utmed hägnet, som begränsade åkermarkerna. En
morgon hörde jag det prassla i buskarna och strax
därpå skuttade, som jag tyckte, en harända över den
torvklädda stenmuren. Mig syntes visserligen
här-skinnet väl rött, men det fick nu vara detsamma,
efter som det var både kronojakt och förbjuden tid.

Morgonen därefter å samma plats prasslade det
ånyo, och nu såg jag räven själv, med svansen
indragen mellan bakbenen och härmande harens
haltande skutt, slinka över hägnet. Det var ju ganska
fiffigt.

En vecka senare kom jag en annan väg och
genom barrskog; gångstigen mellan de unga furorna
mynnade plötsligt ut på en nyplanterad glänta och
där, på revolverhåll, mellan alnshöga granungar, gick
räven och naskade efter råttor. Jag hade gått för
långt fram att kunna rygga eller gömma mig, och
jag tvärstannade därför, mitt på fria marken, och
mitt i solskenet för att observera. Räven tvärstannar,
lyfter huvet och stirrar på mig. Jag höll mig
fullkomligt orörlig och tittade på honom. Efter en minut
ungefär, varunder han betraktat mig nog, syntes
han lugnad och fortsatte sin stilla undersökning av
buskarna. Jag flyttade mig nu efter honom ett stort
steg i sänder, och blev efter varje rörelse fullkomligt
stilla. Han tittade opp var gång, men lät narra sig
och återgick till arbetet. På så sätt stod jag
slutligen så nära honom, att jag med en sten ansåg mig
kunna träffa honom. Blixtsnabbt böjde jag mig ner,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free