- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
253

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurens och växternas förstånd.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BLOMSTERMÅLNINGAR OCH DJURSTYCKKN 253

bekant, ögon bestående av ofantligt många (ända till
60,000) sexkantiga fasetter, vardera med en lins, vilka
måste anses vara de stavar, som hos de högre djuren
återfinnas på ögats botten i näthinnan.

Fysiologer anse också, att insekterna se sin värld
i mosaik, och jag har en gång gjort den
frihands-hypotesen, att bien och getingarne, när de skola skapa
sina kakor, förfara subjektivt aus der Tiefe
seines Bewusstseins och bygga cellerna efter
ögats form. Bikakan skulle sålunda vara en bild
av fasettögat; och därmed talet om kakans största
ändamålsenlighet bortfalla. Detta må nu de lärdare
utröna.

Och under tiden återvänder jag till min räv!

En söndagsmorgon försvann en påfågel från
gården, där jag bodde, men om jag tillägger, att det
skedde i solsken, klockan mellan nio och tio, under
det husets innevånare voro i trädgården, och sex
hundar sprungo fria, så finner jag det vara mindre
välbetänkt än dumdristigt, om stölden begåtts av räven.

Tiden därefter försvunno nattetid en kalkontupp
och en anka, och numera beslöt man sig hålla vakt.

I en stor bur av träspjälor låg en kalkonhöna på
ägg, innestängd jämte en påfågelshane. Jag vaknade
om natten klockan tre vid att påfågeln skrek sitt
ohyggliga skrik, sprang ur sängen och öppnade
fönstret. Det var tämligen skumt ännu, halvdager,
och jag hörde huru det flaxade nere i den stora
hönsburen. Min tanke föll genast på räven, och jag
bultade i golvet för att väcka värdfolket, ropade ner
genom fönstret, utan att bli hörd av annan än tjuven,
vilken dock icke lät skrämma sig, ty vilda jakten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free