- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
255

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurens och växternas förstånd.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BLOMSTERMÅLNINGAR OCH DJURSTYCKEN 255

vid väljandet av bostad. Och fallet lär icke vara ovanligt
med boens nerramlande och ungarnes kvarlämnande.
Möjligt är, att det är sådana kvarsittare man hittat
i sjöars dy, och vilket givit anledning till fabeln om
svalan på sjöbotten. När jag ser en svala med dess
lilla rovfågelshuvud, tänker jag på den Egyptiska
guden Horus. Och när jag ser hennes svartblå
vingar, vita bröst och rödbruna strupe, ser jag
det solbrända pyramidlandet med de starka men
fina färgmotsättningarna. Svalan är ju en egyptier,
som endast tar sitt sommarnöje fyra månader om
året uppe i Norden, sannolikt emedan sommaren i
Nillandet icke är så rik på flygande fä, som den skulle
vara under häckningstiden. Kunde det nu icke vara
en möjlighet, att hos de kvarvarande för sent födda
ungarna något ärvt minne om Nil-slam och
papyrusplantor lockar afrikanen i den annalkande dödens
stunder att i våra vassar och deras dyjord söka sista
skyddet mot vinterkölden? Tänkom på katten, som,
när den blir gammal och känner döden nalkas, överger
den varma spisen och går ut att söka sig en håla,
som kanske skall erinra om det ihåliga trädet, där
vildkatten och loet leva sitt liv. Erinrom den
bortflugna kanariefågeln, som strax söker sig ett träd,
oaktat han, om stadsfödd, aldrig sett ett träd.
Beaktom påfågeln, som tam går hela dagen på
marken, men om natten skall sitta på ett tak eller något
annat högt, och glömmom icke hönsens sovpinne,
som icke är annat än tjäderns oumbärliga nattkvist!
Men låt vara, att denna min förklaring av fabeln
om svalan icke är hållbar, kunde man ej tänka sig
förloppet sålunda: de sista flygande insekterna äro
vassens mygg kanske. Därför hålla sig svalorna längst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free