- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
262

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomstrens hemligheter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

262 PROSABITAR FRÄN 1880-TALET

vilken jag sett blomma i norra Frankrike omkring
jultiden. Den har blekröda blommor, nästan vita,
tydligen icke för att locka insekter i snödrivan? Men,
invänder jag själv, när den nu har nektargömmen,
tolv till femton stycken i krans omkring pistillen, till
vad skola dessa tjäna? Ja, icke tror jag blomman,
om den också äger förstånd, går och lagar till honing
åt ingen. Jag tror överhuvud icke, att blommorna
äro till den grad artiga eller listiga, att de bereda
honing åt bina. Möjligen äro alla nektarinrättningar
endast körtlar, som avsöndra för befruktningen
nödvändiga safter, analoga med mjölkkörtlarne, vilka
endast äro i verksamhet under generationsperioden.
Eller äro de något annat ändå!

Helleborus viridis har gröna blommor, kanske
därför att solen under blomstringsperioden icke har
kraft att omvandla bladgrönan, helst växten lever
under buskar. Märk också Lathraea Squamarias
färglösa, anemiska hela habitus, som släpar fram sitt
sollösa liv vid bergsrötter, och vilken talar för
försökssatsen: utan sol ingen färg. Eller blekselleriet
och sparrisen, då? Även därför är det, som skogens
blommor, summariskt taget, äro vita. Den vita färgen
hos blomstren synes vara en albinism, en stark
blekning av brist på ljus. Bäst synes detta i bokskogen.

När bokarne nämligen ännu stå bara och något
litet sol kan slå ner, då sticker vitsippan först fram,
sedan kommer den vita harsyran, därpå den, vita
myskmadran, den vita liljekonvaljen, den vita
duvkullan och sist det vita ekorrbäret. Men under tiden
ha bokarne slagit ut. De gröna, ännu genomskinliga
skärmarna släppa sparsamt igenom ljuset, men när
bladen bli läderartade och mörkret faller tjockt, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free