Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skånska landskap med utvikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18 PROSABITAR FRÅN l 890-TALET
som icke äro bevuxna ined bok, utan med blandad
ek, björk och otaliga andra trädslag.
Den röda stugan, trähuset med järnfärgen,
växlar med gråstensbyggnaden, men är likafullt där.
Snön har åtminstone färgat marken vit utan att
framkalla slädföre, och därför rulla vi fram på
hjuldon mellan ändlösa stenmurar, vilka perspektiviskt
leda in i aftondisan, som döljer landskapet men icke
stjärnhimmeln, vilken rycker oss närmare; och sedan
vi åkt mot Orion en halv timmes tid, vänder vagnen
plötsligt åt höger och vi föras genom en avlövad
allé upp till lantgården, där vi hälsas välkomna från
trappan av en gästfri värd, vars livliga, vänliga och
öppna sätt påminner om bergslagsbon och icke alls
om skånska slättbybonden.
Natten har fallit på och genom tystnaden höres
utifrån såsom tunga suckar en drunknandes sista
stönande. Emellanåt knakar det såsom om jordskorpan
bruste. När vi draga rullgardinen och se ut i natten,
synes endast disan och stjärnhimmeln, och ur töcknet
suckar det och knakar. Jorden har försvunnit och
alltsammans är himmel, vid vars fot vi stå.
Värden, mindre lättrogen än vi, upplyser att det
icke är himmeln och att under dimman ligga sjutton
tunnland åker ända ner till Ringsjön, som, nyss
is-belagd och ovan vid istäcket, utstöter dessa klagande
ljud efter luft, mera luft, halvkvävd i nattsömnen
som en astmatiker eller en som lider av angina
pec-toris.
Det sista sade icke värden, utan doktorn som
var med oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
