- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
60

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

60 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET

och skarlakanspelargoner, allesammans främlingar
och barn från mycket sydligare länder.

Emellertid, en augustimorgon i slutet av månaden,
börja vi vandringen upp för fjället under ett halvklart
väder som framkallar storartade ljuseffekter. Än lyser
solen nere i granskogen, under det att det regnar i
björkarna, än ligger halva fjället klart under det
molnens skuggor röra sig på de gröna väggarna.

Vägen stiger mellan havreåkrar upp genom byn;
en bäck följer ett stycke på väg och har blottat de
understa fossilförande skiffrarna, vilka innesluta en
del koraller och sjöliljor av samma slag som de
gottländska kalkstenarnas. Ovanför byn ligger en
håg-mark, där den höstliga slåtterblomman blomstrar sida
om sida med den vårliga korskålen (Ficaria), vilken
tyckes ha blivit veckvill, så vida han icke betades
på våren och därför uppskjutit sin blomning till
hösten. Genom granskogen stiger vägen upp till
första avsatsen, där i en grönskande äng de vanligaste
fjällväxterna möta: blå gentianan och stormhatten,
praktfulla blomster dem man skulle tro vara
förirrade ur en trädgård.

Bäcken korsar å nyo ens väg, men denna gång
äro skiffrarna sterila, mest bestående av
samman-bakade kvarts- eller glimmerkorn.

Vid 770 meter över havet upphör granskogen
och björken vidtager ensam intill 825 meter, ehuru
ännu åtföljd av en och annan gran, som dock för
köldens skull klätt sig i halsdukar av ulliga skägglaven.
Den redan förut urartade björken börjar krympa till
ett knähögt ris, som småningom trycker sig mot
marken, knappt vågande titta upp över ljungen, och
bärande små men tjocka löv, liknande dem som fet-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free