- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
61

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SVENSK NATUR 61

tisdagsriset plägar utveckla när det fått sta i vatten
inne i rummet. Detta är dvärgbjörken.

Enen, vilken begagnar samma taktik, utbreder
sig som en lummermatta, men de otaliga videarterna
med deras värmande bomull hålla sig ännu tämligen
raka fastän de äro små. Och mellan dem råka vi
fjällformen av Saxifraga, vår stenbräcka eller
mandelblomman, som här förlorat form och färg, blivit en
liten euphorbialiknande ört, vilken icke haft tillgång
till annan färg än bladens gröna för att kolorera sina
blomdelar.

Vi göra halt här vid fanerogamernas växtgräns.
Värmen som varit välgörande nere vid bergets rot,
har under vägen givit sig, och temperaturen har
sjunkit omkring sex grader. Det är därför man med
en viss saknad ser ner på det soliga landskapet under
ens fötter. Där ligger Åresjön längst ned, punkterad
med små mörka prickar, vilka föreställa fiskarbåtar,
släpande det fiskredskap som kallas uttern och som
infångar laxöringen. På sjöns andra strand lyfter sig
en granskogshöjd över små byar, men ovan skogen
och i skogsbrynet synas små gröngula fläckar med
låga hyddor. Det är fäbovallarna. Och de röd- och
vitbrokiga strimmorna som draga ner åt sjökanten
där båtar vänta, det är boskapen som just i dag drives
ner för att på Åresidan förläggas i vinterkvarter.
Detta måste man inhämta av sin vägvisare för att
kunna fatta meningen i de halvt musikaliska toner
som, något förfalskade under den långa luftvägen,
hinna upp till oss på Åreskutan, genomträngande
forsens ihållande brus. Det är vall-lurens naturtoner,
som, hörda första gången uppe i ödemarken, utan att
man ser spelmannen, verka såsom en röst ur skogen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free