- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
119

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fasciculus I. Om svavlets natur såsom fossilt harts uttryckt i formeln CH4.O=CH3.HO=CH2.H2O

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ANTIBARBARUS 119

Nu måste dessa likheter tagas med ett visst
överseende, ty det finnes luktande hartser och icke
luktande, kristalliniska och amorfa, och svavlet självt
är en sådan kameleont att det endast kan i ett visst
givet moment gripas och ställas inför
jämförelseprismat.

Men jag går vidare: vi veta att hartserna tillhöra
en naturlig familj som börjar med de eteriska oljorna,
sträcker sig över terpentiner och kamfrar samt störtar
å ena sidan ner till kautschuk och guttaperka. De
eteriska oljorna äro ju kolväten, vilka uppgivas lukta
genom sin större vätehalt, då syrerika anses lukta
mindre. Och de hava alla, liksom terpentinoljan och
linoljan egenskapen att förhartsas genom upptagande
av syre.

Jag sätter digeln över elden och låter svavlet
smälta. Det flyter bernstensgult vid 115° och nu
först luktar det, men ej av svavel utan av terpentin
eller harts, närmast dock bonvax (=vax och
terpentin). Temperaturen stiger, färgen går utåt spektrums
röda ända, och blir orange, passerar hastigt det röda,
så hastigt att orange lägger sig på det röda och ger
biandfärgen rödbrunt vid 160°. En förtätning, om
kemisk eller fysisk, eller båda, har ägt rum och nu
framträder en kamferlukt. När jag första gången
observerade detta, trodde jag ej mitt kanske äldsta
och kanske därför finast utvecklade sinne, utan
tillkallade min laboratorielärare, vilken - jag säger det
till hans heder - konstaterade faktum, och det utan
att han ville förringa värdet av min iakttagelse genom
att tala om föroreningar. Och jag har sedan
flerfaldiga gånger upprepat försöket i närvaro av trovärdiga
vittnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free