- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
172

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fasciculus III. Tankar om luftens och vattnets sammansättning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

172 PROSABITAR FRÄN 1890-TALET

och väte, med övervägande väte. Denna hypotetiska
bas ammonium inordnar sig genom sina starkt
alkaliska egenskaper vid sidan av kalium och natrium,
vilka ju äro vätederivater. [Ammonium bildar liksom
kalium och natrium ett karaktäristiskt amalgam med
kvicksilver.] Då nu kvävet självt för oss momentant
är en hypotes, antaga vi utan svårighet ammonium
vara ett vätederivat, så mycket hellre som ammoniak
förvillande liknar kali och natron i hydratformen.
Men när dessa tvenne äro oxider var BERZELII
analogibevis att ammoniak också måste hålla syre (och
därtill 50 procent) icke så utan anledning.

Finnes nu några andra förnuftsskäl, vilka göra
antagandet att kväve har släktskap med vätet
sannolikt?

Jo, kvävet har även den förmågan att i förening
med syre bilda en av de starkaste syror,
salpetersyran, men innan denna får en syras egenskaper måste
den som alla andra syror hålla väte eller kanske
vattnets frände hydroxylen.,

Om detta nu är sant? Ja, vore luften en legering
av syre och kväve plus vattenångor skulle det
sannolikt regna salpetersyra på jorden när åskans väldiga
gnistor slogo genom luft och moln. Åskregn håller
visserligen alltid något ammoniak och salpetersyra,
men så obetydligt att vanligt regn och snö hålla
nästan lika mycket.

Äro nu syre och väte så konträra att syre kan
anses som det aktiva, angripande, och vätet det
passiva, som låter sig i baserna angripas, så blir svaret ja.

En modärn kemist har uttalat denna paradox,
som kanske innebär mer sanning än författaren menat.
»En syra kan anses vara ett vätesalt.» Han menar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free