Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenarnes suckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JARDIN DES PLANTÉS 217
i ångform, som många gånger kanske passerade
växternas kretslopp, tagit och bibehållit intryck av
växternas former, eller har vattnet själv, sedan det
lämnade kristallformens lägre stadium, en egen högre
strävande förmåga av friare formbildning i
kristallaggregaten, och är det vattnet som givit växterna
formen eller tvärtom?
Som jag då var exklusiv, lät jag de båda frågorna
stå skärande emot varandra, icke anande att sanningen
kunde ligga i båda. Men jag sökte.
Märkte en dag att rimfrost på ett vass-strå visade,
outbildade, formen Adianthum, och fullt utbildade
Polypodium. Då sade jag: var Adianthumformen före
Polypodium, då finnes här en utveckling hos vattnets
kristallbildning.
Jag sökte i Paleontologien och fann, att min
gissning var riktig, då i stenkolsfloran formen Adianthum
(ormbunken Venus’ hår) var före Polypodium
(sten-sötan och flera).
Och detta bekräftades vid närmare forskningar.
Sålunda kristalliserar ammonium-magnesiumfosfat
i rektangulära tavlor, när den kommer ur en kemisk
lösning; men tages samma ämne ur organisk substans,
uppträder redan ormbunkformen Polypodium.
När jag då i en annan kemi* såg
amrnonium-magnesium-fosfat avbildad sådant aggregatet
utkristalliserat ur guano och fann att det liknade
sar-gassotångens blad, undrade jag, om ej de hade rätt,
som härledde det sydamerikanska gödningsämnet ur
hopade tångmassor, och de andra orätt som menade
det vara fågelexkrementer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
