- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
224

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenarnes suckan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

224 PROSABITAR FRÄN 1890-TALET

man väntar guldmakeriproblemets lösning - på fullt
allvar!

Varför Tiffereau ej fortsatte i större skala, blir
kanske detsamma som att fråga naturen varför den
icke framställer guld i större mängder, så att dess
värde förloras. Guldets höga egentliga vikt antyder
en kondensationsgrad som fordrat mycket arbete för
att icke säga omtanke, och det är väl därför det faller
sig så dyrt även för alkemisten att framställa guld.

Paracelsus, som besökt de flesta Europas gruvor
(och även Sveriges) hade iakttagit att där en järnådra
råkade kvarts, jaspis eller flinta var järnet guldhaltigt
i skärningen.

Alltså järn och kisel födde guldet!

Detta stämmer fullkomligt med iakttagelserna att
guldet hämtas huvudsakligen ur kvarts eller
svavel-kiser (svaveljärn eller svavelkoppar). Det finns
nämligen knappast någon flod eller bäck rinnande genom
granit eller gneiss som icke förer guldsand, vilken
mest består av järnhaltig kvarts. Och pyriter,
svavel-kisen, föra alltid något guld. Sveriges enda guldgruva,
Ädelfors, bestod huvudsakligen av svavelkis.

Vissa, och rätt många, arter stenkol äro ju
insprängda med guldgula fjäll, vilka uppgivas vara
svaveljärn och även äro det. Men liggande på
kolgården i regn, snö, söl, luft förändras de flesta av
dessa fjäll icke, vilket svavelkis gör. Detta förvånade
mig, och när jag angrep dessa kiser med svavel- eller
saltsyra, avgåvo de icke vätesvavla. Däremot löstes
de genast i kungsvatten och gåvo guldreaktion. De
voro således förgyllda, det är: en del av svaveljärnet
hade fött guldet.

När nu naturen omvandlar svavel och järn i guld,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free