Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenarnes suckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
232 PROSABITAR FRÄN 1890-TALET
måste tillskrivas den tillströmmande asfalten. Och
när spår av trädstammar anträffades voro dessa icke
förvandlade i stenkol, utan i förkolnat trä.
Stenkolsformationen uppgives infinna sig
regelbundet mellan Devon och Perm, men detta är endast
ungefär; ty urberget håller bituminös kvarts
(stinkkvarts), urkalken håller bitum, siluren förer antracit
och skånska stenkolen gå i Jura. Alltså
stenkolsformationen en godtycklig inordning hos den
rubricerande vetenskapen.*
Jordens urhistoria eller geologi har blivit så trist
och livlös, sedan, med Lyell, alla geologer lärt sig
säga, att naturen var bunden av lagar, vilka i
motsats mot andra lagar icke kunde ändras eller
upphävas. Allt har gått till så stilla, regelbundet,
dödande enformigt som nu. Inga revolutioner, inga
utbrott av obändig kraft, inga skaparenycker, eller
konstnärsfantasier av naturen, eller för att begagna
ett mera målande uttryck för samma sak, av skaparen!
Därför uppfanns istiden; en småningom skeende
nedisning som när isfälten smälte och bildade floder
nedsläpade stenblocken ända ner till Leipzig.
Men den som rest norr om Uppsala och sett dessa
block oslipade, kantiga, splittrade, har kanske som
jag frågat den närgångna frågan: varifrån kom fallet ?
Från fjällen; men dessa granit- och gneissblock äro
* Då jag icke vet när jag får nästa gång yttra mig i
tryck, begagnar jag tillfället yppa för svenska läsare, att jag
under en resa från Norge genom Dalsland till Vänersborg
erhöll på goda analogigrunder det intrycket, att
dalformationen, som varit omöjlig klassificera, dock utgör det Devon
som bör ansluta sig till Kristianiabäckenets silur, och att
stenkol kan där sökas, åtminstone lika bituminös och
brännbar som alunskiffern på Kinnekulle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
