Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indigo och kopparstrecket eller materiens enhet bekräftad av Berzelius som var alkemist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hopbrände kopparspån, svavel och
salpetersyra i en degel. Smältan liknade indigo, blå med
kopparröda brottytor. Det luktade skatol hela tiden.
Roscoe och Schorlemmer anföra under
kopparsulfit att densamma förekommer i naturen i
dunkelblåa hexagonala kristaller och kallas kopparindigo.
Chevallier i Dictionnaire des altérations et
falsi-fications uppgiver att indigo förfalskas bland annat
med jodstärkelse och berlinerblått (se ovan): vilket
antyder att likheten redan länge varit påfallande.
Detta är materiens enhet ådagalagd, och det är
den läran bekänd av alla modärna
naturvetenskapsmän efter Darwin, men för vars konsekvenser en del
ryggat. Berzelius trodde åtminstone på kols
transmutation i kisel, efter vad han själv bekände.
Para-cyan hettad i vit glöd förhornade sig, avgav kväve
och lämnade som rest en svart massa, som icke mer
var kol, utan kisel. Brown gjorde experimentet, och
Berzelius tillägger: Hittills har kolets metamorfos i
kiselsyrans radikal icke lyckats någon annan kemist.
Berzelius var således alkemist!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
