- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
354

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick mot rymden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

354 PROSABITAR FRÄN 1890-TALET

Och vad är ljuset, då mörkret icke är dess
motsats, varom man lätt övertygar sig genom att gå in i
ett mörkt rum och trycka på ögongloberna. Det är
just detta försök jag utfört, upprepat och kontrollerat.

När jag i mörkret trycker på ögongloberna, ser
jag först ett kaos av ljus, stjärnor, gnistor, som
småningom kondenseras och samlas till en glänsande
skiva, vilken roterar. Denna skiva börjar så kasta
ut kärvar av rött ljus, imiterande solens facklor,
men även liknande en solfläck »en tourbillon»
eller spiralnebulosorna i Jungfrun eller Jakthunden.

Vid maximum av smärta, framkallat av trycket,
försvinner solen och en enda bländande stjärna blir
kvar. När nu trycket minskas, upphör ljusfenomenet
och ett färgspel börjar. I mitten synes en grop i
Scabiosans purpur, omgiven av ett milt svavelgult och
liknande i teckningen en solfläck.

Är det då ögats inre som astronomen återger
i ord och bild och är det tubens linser som han
fotograferar på den ljuskänsliga plåten? Och där
stannade jag för ett ögonblick.

Emellertid föll en oftalmoscopie med
färgtrycksplanscher i mina händer, och jag erkänner min häpnad
då jag i det avbildade, starkt upplysta ögats inre såg
dessa näthinnans bilder, imiterande ljusmolnet, solen,
de koncentriska ringarna, stjärnorna, vintergatan och
hela himlavalvets alla fenomen.

Var börjar jaget, och var slutar det? Ögat,
anpassat efter solen? Eller ögat skapande fenomenet
kallat sol?

Schopenhauer säger: »Världen med den oändliga
rymden, i vilken allt är inneslutet, med tidens
oändlighet, i vilken allt rör sig, med den underbara mång-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free