Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick mot rymden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
356 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET
iakttaga, icke produkterna av sin inbillning såsom de sensibla
visionärerna, utan ljusets grundväsen eller åtminstone dess
sätt att yttra sig.
Man måste betrakta utan förutfattad idé, endast för
att se, eljest ser man sin idé, vilket är fallet med alla
visionärer.
Det vanliga seendet äger rum genom superposition av
de fenomen, som passera i de båda näthinnorna; dessa
fenomen äro icke identiska och kunna särskiljas. Man kan
se högra ögats lysande skiva och det vänstras separat.
Varje skiva är projektionen av en sfär, och med
uppmärksamhet urskiljer man de båda lagren av den substans som
är sätet för de båda verksamheterna.
Det som föregår i människans öga, föregår även i
Adam Kadmons. Genom ljusets spel i vårt öga kunna vi
studera ljusets spel i Kosmos; de naturliga fenomenen äro
upprepningar i oändlighet, liksom talen äro upprepningar
av de tio siffrorna. Naturlagarna äro talens regelbundna
serier; underverken äro fattandet av ett tal, oberoende av
serien det tillhör. Det finns tal som ej tillhör en serie.
Färgerna äro ljusets bark; den purpursvarta fläcken
är ett ämne som simmar på ljussfären, infattad i en ram av
ljus: det är en inkapsling. En vedantisk skola säger att
denna röda materia är gudarnas föda; en annan skola menar
att den är ett hål i solskivan, genom vilken de befriades
själar stiga mot högre världar. Österlandets ockultister
studera naturen genom ljuset. De kristaller, genom vilka
de betrakta, hava till ändamål att analysera ljuset och icke
att i en laterna magica visa dem de bilder som uppstå i
deras hjärna, dessa lägre fenomen av sinnets mikrobi.
Då astronomen tecknar Kosmos, tecknar han sitt
ögas inre; båda äro motsvariga. Firmamentet är ett slutet
valv; det är den kosmiska hornhinnan.
Den gula fläcken i ögat och solen äro analoga; solen
frambringar lika litet ljuset som den gula fläcken; han
kondenserar det delvis. Stjärnorna äro ljus reflekterat av
en viss vävnad i det kosmiska ögat, och när man vet det,
ler man som en gud då man läser en Camille Flammarion’s
elukubrationer, och man förvånas över höjden av dumhet,
till vilken mänskliga inbillningen kan nå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
