- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
568

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silverträsket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vreden, som troligen framkallat någon utgjutning i
magsäcken, utövade nu en sekundär verkan på tarmen,
och en oväntad känsla av hunger sällade sig till de
andra olyckorna. När då nöden var som störst, hör
han i fjärran sin egen matklocka ringa till middag,
ser i fjärran frun och barnen stå hungriga och ej
våga sätta sig till bords, ser det väl försedda
bordet...

Alla lägre instinkter vakna, blandas med
barndomsminnen och peppras med saknaden av vad han
ägde men ej kunde nå. Och ur kaos stiger den enda
rediga tanken: Jag har gått vilse och måste hem!
Det är då, som ett ungdomsminne stiger upp, flyter
upp som ett stort flöte, och han griper det. Minnet
från pojkåren om en vilsegång i skogen och vägens
återfinnande genom att enligt god gammal tradition
vända ut och in på rocken, griper honom, och han
drar, visserligen efter en inre ambitionsstrid, av
plagget, vänder det, men innan han tar det på, ser
han sig noga omkring, att ingen observerar honom;
och så går han rakt fram, såsom om stora
landsvägen låg öppen för honom. Den första känslan,
som infann sig efter kostymväxlingen, var något av
olust, bakvänt, trångt; och det intryck hans kropp
gjort på fodersidan, blev nu som ett vaxavtryck,
som han bar utanpå sig. Detta gav en illusion av
att han var fördubblad, bar sig själv och kände ett
ansvar för den han tagit på sina armar. Å andra
sidan hade han blivit fri ifrån något; han hade flått
sig och bar den av svett varma huden, som man bär
sin sommarrock på armen; men i denna hud satt
också något av själens råbark, och han fick nu en
sensation av själisk nakenhet, lätthet, frihet, som ökade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free