- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
577

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silverträsket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ovilja. Hans ensamhet tolka de på sitt sätt; begära
ingen förklaring. Endast det faktum, att han icke
är hos de sina, gör ett pinsamt intryck, som kastar
skuld på honom.

När han gick ner till träsket och fann allt
genomskinligt, kalt, avlövat, erfor han en förfärlig
beklämning. Båten låg där, men full med vatten och
multnade löv. Vassarna voro nerfrusna, och
näckrosbladen hade icke kommit upp ännu. Ett lompar på
genomresa hade slagit sig ner och läto sina
jämmerrop ljuda över förödelsen.

När han fick se bergpallen, där barnen dragit upp
sina första fiskar och där maskdosan ännu låg kvar,
såg han en svart avgrund öppna sig; allt vad han
förlorat stod klart för honom med ens, och han brast
i det slags gråt, som liknar vilda djurs skrik, då själen
synes vara nära att spränga alla kroppshyddans band
och kärl.

Därpå hämtade han sig, förföll i en slö resignation
inför det ohjälpliga och började ösa båten mera
mekaniskt än i någon avsikt. Och så rodde han ut
på vattnet, men han såg landskapet såsom genom ett
regnväder, och de svullna kinderna brände, under det
då och då en snyftning kom hela kroppen att rycka till.

Att kasta ut en rev eller tänka på storfiske föll
honom icke in. Intresset saknades, då ingen väntade
honom hemma, som med jubel och smekningar skulle
mottaga och syna bytet. Och ifrån den förnimmelsen
utspann sig en oändlig känsla av att hela livet förlorat
sitt intresse.

Ett sakta genomträngande kallt regn började falla,
men det mottog han med en dov ondska och gjorde
intet för att skydda sig. Snart satt han med fötterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free