Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silverträsket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke gjorde något kärleksverk, förfrågade han sig
om befinnandet och erhöll några dunkla svar. På
hustruns anmodan upplyste han om, hur man i staden
brukade behandla lunginflammation. Därpå väntade
han, vad som skulle komma.
Den sjuke hade legat och betraktat honom med
sällsamma blickar en lång stund. Slutligen kom det
med svag stämma:
– Fiskar han i träsket än?
– Ja, ibland, svarade konservatorn.
En lång paus, och så:
– Det skulle han aldrig ha gjort! viskade
den sjuke.
Därpå var intet att tillägga, och besöket kunde
anses avslutat.
– Skrock! sade han sig själv, när han kom
ut, och liksom uppstramad av denna idé gick han
rakt på hyddorna.
När han kom till gröna grinden, där barnen som
svalor brukade flyga honom i famnen, kände han
blodet krypa tillbaka mot hjärtat, och en känsla sade:
Nu dör jag!
Men han gick in. Svarta, tomma gapade fönstren;
in i barnens sovrum, där de små sängarna stodo.
Det var icke gravar, ty i graven finns något, men
här var det tomma intet. Det var hemskare än döden,
det var levande begraven.
Hjärtat stannade ett ögonblick, medan ögat for
omkring i trädgården; deras små land lågo
övervuxna med ogräs...
– Nu är jag död! förnam han. Men hjärtat
började åter gå sin gamla gång och bultade nere mot
revbenet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
