Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvirrade sinnesintryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
600 PROSABITAR FRÄN 1890-TALET
Nu skall jag gå över Place d’Armes. Denna
vidsträckta halvrundel påtvingar en intrycket som av
ett hav, och då jag kommit ut på den, känner jag
mig vara ett rov för en obestämbar fruktan.
Den stora byggnaden drager mig till sig så som
stora kroppar attrahera små; men den öppna planen
förskräcker mig likt tomma rymden. Förgäves söker
jag en stödjepunkt. En hyrvagn kommer körande
emot mig: jag följer den ett stycke, men den går om
mig nästan i samma ögonblick som jag påskyndar
mina steg. En poliskonstapel närmar sig långsamt;
jag tar fatt honom; jag sluter mig till honom; känner
mig beskyddad av hans närvaro, i det jag erfar en
känsla av välbefinnande vid inverkan av den animala
värme, som utströmmar från honom osynlig och för
övrigt omärklig. Han stannar och tittar på himmeln
så som endast gatufredens väktare kunna titta
på den, och jag står också stilla en minut.
Mannen får väderkorn på mig, han granskar mig; jag
känner hans blick så som man gör, när en person
går bakom en på trottoaren och betraktar en.
Instinkt-likt gör jag helt om, åter upplivad genom fruktan
att misstänkas för gud vet vad, och finner en tillflykt
vid en ofantlig lyktstolpe, som reser sig där, likt
ett fyrtorn på sitt klippskär ute i havet. Jag klänger
mig fast vid denna järnpåle; solstrålarne ha uppvärmt
den, och jag tycker mig känna, huru den är
uppmjukad av temperaturhöjningen, något som är falskt,
eftersom denna uppmjukning är omöjlig att urskilja
med känseln, men vilket ändock är riktigt, då ju
metallen verkligen är mjukare, när den är varm.
Slottet drar och drar mig till sig alltjämt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
