- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
604

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvirrade sinnesintryck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

604 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET

så att intrycket överföres till mitt nervsystem, vars
känslighet skärpts genom kroppsliga eller själsliga
lidanden.

Jag stiger nedför marmortrappan. Jag kommer
till schweitzarnes plan; - och tro mig, benägne
läsare: jag såg då de i orangeriets valv fångna
krafterna utstråla över arkaderna likt ett norrsken...

Och varför inte? Om det elektriska ljuset ej är
någonting annat än förvandlad kraft, varför vill du
då förvägra mitt ögas nervvävnad förmågan att
omsätta ett intryck av energi i ett intryck av ljus?...
Tvivla, gärna för mig! Skall jag behöva ge dig ett
knytnävsslag över ögonen efter konstens regler, för
att du på det viset skall skåda min fysiska krafts
förvandling till ljus i form av ljungande gula och
röda blixtar?...

Jag vill bort från det förtrollade slottet. Jag
vill se på blommorna i trädgården, men stenmassan
kvarhåller mig, drager mig till sig... alltjämt, i direkt
förhållande till sitt omfång och i omvänt förhållande
till kvadraten på avståndet. Mitt hat till jätten har
förbytts i kärlek, och jag låter min hand glida över
stenfoten, jag smeker stenen såsom man kelar med
en stor hund.

Jag stryker fram utmed murarne och är nu åter
ute på marmorgården, där jag vilar mig och smider
planer, hur jag skall undkomma alla dessa osynliga
fiender, som ansätta mig.

Som jag står och lutar mig mot muren, varseblir
jag, att marmorgården bildar hörselgången till ett
stort öra, vars mussla bildas av byggnadens flyglar.
Medryckt av denna nya fantasi och glad att ha
kommit på denna bisarra föreställning, att jag befinner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free