Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvirrade sinnesintryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VARIA 605
mig som en loppa i örat på en jätte, lyssnar jag
tätt intill väggen... Vilken överraskning!... Jag
hör! Jag hör ett mullrande hav, folkhopar som kvida,
övergivna hjärtan, vilkas slag pumpa upp ett
utmattat blod, nerver som brista med en liten
klanglös knall, snyftningar, skratt och suckar!...
Jag frågar mig, om detta icke är subjektiva
sinnesintryck, om det icke är mig själv jag hör.
Nej, jag känner i grunden mina sinnens nycker.
Kommer detta sorl då från Versailles’ gator?
Omöjligt... Den lilla staden ligger där så tyst,
som om den slumrade, och dessutom medger ej
hörsellinjen, att ljuden kunna komma från
sidokvarteren.
Jag har det! - Ett obestämt ungdomsminne
dyker upp, berättelsen om sjömännen, som avseglat
från Lissabon och ännu efter två dagars resa
hörde klockringningen långt ute på havet, men endast
på den sida där seglet stod spänt konkavt och
sålunda gjorde tjänst som brännspegel.
Efter två dagars resa!... Vad hör jag nu?...
Viskande människoröster...
Rakt ovanför mitt huvud befinna sig den store
konung Ludvigs fönster... Den skalken! Han hade
gissat sig därtill, före mig upptäckt, att här var ett
dionysiusöra!... Här stod han på lur och spionerade
på vad man sade i Paris!
Ty Paris är det, som jag hör sorla uppifrån
denna kedja av kullar, som sträcker sig från
Courbe-voie till Sceaux och breder ut sig i en halvkrets,
vars principalfocus är Versailles och vars hörselgång
är Sévres-dalen.
Är det möjligt, frågar jag mig ännu en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
