- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
607

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvirrade sinnesintryck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VARIA 607

som jag sedan roar mig med att ympa in på andras
vildstammar.

Men av någon anledning, som jag ej kan
upptäcka, erbjuder bädden mig i dag icke den önskade
vilan. Oroad stiger jag upp och tager min guitarr
för att söka ut mina nervers ackord. Det är en vana
jag har att på detta sätt stämma min själ och
instrumentet efter varandra, och när jag känner mig
nedtryckt, höjer jag min själ ton för ton, i det jag vrider
på guitarrskruvarna.

I dag äro mina nerver stämda i D-moll; ett dåligt
tecken, jag är sorgsen, bedrövad intill döden, dyster
som en sorgmarsch. Efter några ansträngningar
lyckas jag höja mig till F-dur och jag känner mig som
en ny man, krigisk, full av triumf och jubel.

Jag lägger mig åter ned på sängen. Genast
sjunker jag tre toner, och alla sorger, alla grämelser
jag genomlevat födas på nytt i min hjärna, som
förgäves anstränger sig att jaga bort dem. Livets
hela intighet, fåfängligheten i att vara till, det
onyttiga i att arbeta trycker mig på det sätt jag
så väl känner till. Då jag reflekterar och jämför detta
själstillstånd med det, som anfäktar mig, när jag åker
baklänges i en vagn, kommer jag att tänka på, att
jag ligger på sängen med fötterna upp och huvudet
tillbaka. Jag kastar en blick genom fönstret och
märker, efter ljusets riktning, att jag har huvudet
vänt mot öster, så att jag stupar kullerbytta i samband
med jordens rörelse eller med andra ord verkligen
sitter baklänges på åkturen genom världsrymden.

Ett barndomsminne kommer mig till hjälp. Jag
erinrar mig, hur min mor brukade förmana: Man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free