- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
631

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Césarine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VARIA 631

ett otroligt slöseri, men i det ögonblick han, post
festum, söker tänka över sitt verk, analysera det,
vaknar han ur sin halvslummer, och faller till marken
som sömngångaren.

Betraktom Césarine i dramat. Vad denna
karaktär är rik, sammansatt, sympatisk och avskyvärd på
samma gång, helt kvinna! I företalet skalar
författaren av henne, reducerar henne till en paragraf i
strafflagen, påbördar henne avsikter, som hon inte
har i dramat.

Varför öknamnet Messalina åt denna stackars
varelse, som inte ens kan förföra sin make? Skulle
det vara därför att hon är ett vidunder? Jag tror inte
mer på vidunder. Makans otroheter äro fördärvliga
för äktenskapet visserligen, och M. Claude har i brist
på skilsmässa gjort skillnad till kropp och själ. Han
har till och med räddat sig genom en ny kärlek, efter
sin smak, och allt skulle gå bra, om den abstrakta äran
inte fordrade en upprättelse: det vill säga, att den
förolämpade maken läte skjuta ned sig av sin rival
för att denne i fred skulle njuta sitt byte.

Emellertid, M. Claude, som är alltför sysselsatt
med sin vetenskap och för vilken kvinnan blott är
en episod, ringaktar de svartsjukas sport, och hans
suveräna förakt synes mig vara den mest förintande
hållningen mot denna kurtisan.

Han förlåter inte, om man förstår med förlåtelse
fullständig försoning, och det är en regelrätt hämnd,
då Césarine, återkommen till hemmet, finner sin plats
upptagen av en annan. Sannolikt har denna kloka man
sagt sig: »Det är en skam för kvinnan att fläcka sig.
Makens vanheder begynner med förlåtelsen, emedan
att förlåta är liktydigt med att tillåta.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free