Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Césarine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
634 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET
kan utöva över en ung man, och se där en fråga av
vikt i dessa kvinnodyrkans tider. Enligt naturens
ordning tillhör det mannen att inleda förförelsen,
förförd som han är på förhand av en kvinnas tjuskraft.
Inför naturen är det inte fråga om skuld; men så
fort saken kommit inför människorna, nöjer man sig
inte med faktum skuld, man måste veta vems den
är, och då begynner striden. En onyttig strid,
eftersom man aldrig skall kunna veta hos vem lidelsen
tändes först.
Det finns i kärlek en ödets makt, som man bör
respektera, vad M. Claude förstår då han förlåter
Antonius att i hemlighet ha älskat hans hustru och
då han förlåter sin hustru att ha dukat under för den
plötsliga passionen.
Författaren är mera sträng än han, och
isynnerhet mot Césarine. Man hämnas som Claude, men
man predikar inte.
En kritiker förebrådde nyss M. Claude att nära
oädla känslor såsom hämndens. Det vill säga att denne
herre fordrar att offret inte rör ett finger, medan
tjuven plundrar honom. Det är att tillåta rätten till
legitimt försvar för kroppen, men neka det för själen!
Må de som tro på Gud och rättfärdigheten
överlämna hämnden åt dem och låta örfila sig. Jag finner
inte deras uppförande prisvärt, eftersom, då de lägga
hämnden i Guds händer, de lova sig något mer
utomordentligt än de själva kunde åstadkomma, svaga
varelser, lystna på hämnd likafullt, men alltför fega
att själva öva den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
