Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnohat och kvinnodyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kvinnohat och kvinnodyrkan.
Eftersom jag har rykte för att vara kvinnohatare
och alla roa sig att kalla mig så, ser jag mig
nödsakad att fråga mig själv, om jag verkligen är det.
Först, när jag ser tillbaka på mitt förflutna,
upptäcker jag, att jag alltsedan min manbarhet slog ut
alltid levat i regelbunden gemenskap med kvinnor
och att deras närvaro har hos mig väckt angenäma
känslor för så vitt som de gent emot mig förblivit
kvinnor. Men från och med det att de betett sig som
mannens medtävlerskor, vilka vårdslösat sin skönhet
och förlorat sitt behag, har jag avskytt dem i kraft
av en naturlig och sund instinkt. Ty jag vädrade
hos dem något av man och element av mitt kön,
vilka jag hatar av hjärtats grund.
Motsatsen skulle vara last.
Följaktligen, enär jag varit gift två gånger och
haft fem barn, är det föga troligt att jag skulle vara
kvinnohatare. Kanske är det likafullt en smula
sanning i förebråelsen.
Här om dagen, när jag läste i en tidning att tolv
kvinnor blivit levande innebrända i en fabrik, greps
jag av en grym glädje:
»Tolv stycken. Skönt!»
Det är möjligt, att nu för tiden, då kampen för
tillvaron blivit bister och kvinnorna gjort intrång på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
