- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
638

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnohat och kvinnodyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

638 PROSABITAR FRÄN 1890-TALET

det manliga arbetsområdet, en avundsamhet, fullt
rättfärdigad av de plikter, som åligga en gift karl, har
uppkallat mitt agg till intränglingarna.

Men det är inte där som skon klämmer.

Det har på senare tiden funnits män, som varit
sårade till döds, utmattade, andligen och kroppsligen
tröttkörda, och som i ett svagt ögonblick fattats av
den där fruktan för förintelsen, för ensamheten, så
att de återfallit i barndomen och erfarit ett
oemotståndligt behov att söka stöd någonstädes, att vila sitt
huvud mot ett moderligt bröst. I sådana ögonblick,
när allt sviker, till och med sorgens eller skrävlets
filosofi, då är den starke mannen icke mycket värd.
Botemedlet för den utbrända hjärnan är endast att
söka vid livets källor, dit det gäller att gå tillbaka,
och mannen - det stora barnet - återfinner livet,
omedvetenhetens liv, vid kvinnans barm, hon som
själv är oreflekterad, sorglös och vegetativ.

Även jag har känt det så, och genom en irring
av det uttröttade förståndet har jag överskattat
kvinnan i sådana ögonblick, liksom jag även i andra
ögonblick har för högt uppskattat barnet för de glada
stunder det skänker oss. Jag glömde, att man
vederkvicker sig efter sina intellektuella utsvävningar
genom att åter stiga ned till en mera elementär
tillvaros redan tillryggalagda stadier, att man åter blir
vilde, när man jagar eller fiskar; att man slutligen
degraderar sig - och det icke utan sina fördelar -
ända till djurets ståndpunkt när man dansar, leker
och berusar sig. Man beundrar på lediga stunder
naturen, landskapet, som trots allt står under oss
människor, och det som man beundrar, det förstorar man
och förhärligar. Att återvända till kvinnan var för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0572.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free