Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnohat och kvinnodyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VARIA 639
mig att återkomma till naturen, och i en vrå av min
själ gjorde jag mig omedveten, instinktiv, barn,
vilket förnyade mina krafter till att tänka, handla och
strida.
Detta behov, som vi hava av dem, gör att
kvinnorna tro sig vara oss överlägsna.
Olyckligtvis, eller lyckligtvis - ty skillnaden är
icke stor - kan en ärelysten man ej länge bibehålla
en kvinnas kärlek.
»Kvinnorna äro vana, till följd av någon
medfödd benägenhet, att hos en framstående man se
endast hans fel och hos en narr endast hans goda
egenskaper. De känna stor sympati för en narrs goda
egenskaper, som utgöra en ständig hyllning åt deras
egna fel.» Dessa ord härleda sig från min mästare
Honoré de Balzac, kvinnornas trognaste fiende och
deras trognaste älskare, trogen in i döden.
Men vad ligger det för motsägande i dessa två
uttryck ? ... Älska... hata ... Kärleken, en
intermit-tent feber med vanmaktsperioder av hat mellan
anfallen.
Endast likgiltigheten innebär oförmögenhet.
Jag har alltid hållit av barn och alltid vetat
att dessa älskvärda varelser äro små vackra
brottslingar, för vilka lagen icke existerar, och för vilka
moralen uppenbarar sig under skepnad av en elak
gubbe.
Jag har alltid tillbett kvinnorna, dessa förtjusande
brottsliga tokor, vilkas värsta brott icke äro inregistre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
