Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnohat och kvinnodyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VARIA 641
rige existerar ej den bedragne äkta mannen, emedan
skilsmässa alltid varit tillåten. Om en hustru
föredrager en annan man framför sin make och deras
böjelse är oövervinnelig, rymma de för att dölja sig
med sin kärlek, och den föredragne är i kraft av
sedvanelagen tvungen att gifta sig med sin sköna och
därigenom återupprätta hennes anseende. Det är lojalt,
man kunde säga hederligt, och den nye maken står
icke i mer tvetydig ställning än den som gift sig
med en änka. Han är nu make till en änka, det är
hela saken.
Henri Becque. - Ett fogligt land!
Jag- - Ja visst...! Och ert hushåll på tre man
hand, med vän i huset, är en okänd sak. Är det icke
lastbart att dela med en annan man, att leva huller
om buller, som hjon hos en annan? Omfamna en
kvinna, som ännu har över sig doften av en man, det
är osunt och snuddar vid strafflagen... åtminstone
den engelska.
Henri Becque. - Ni måtte vara fruktansvärt
svartsjuka hos er.
Jag. - Ja. Att inte vara svartsjuk, är att
medgiva; och att medgiva är att tillåta. Låtom oss därför
förbli svartsjuka och hederliga.
Jag vet en äkta man, som är förtjust över sin
hustrus snedsprång. Det är för honom en krydda,
försäkrar han, och jag tror honom på hans ord,
emedan hans profil påminner mig om den hos en alltför
känd skriftställare på andra sidan kanalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
