Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett minne från Sorbonne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
654 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET
vägen, då Orfilas kemi från 1830-talet föll mig i
händerna. I denna bok läste jag följande:
»Svavlet har blivit intaget under de enkla ämnena.
Davys och Berthollet deri yngres sinnrika experiment
synas dock bevisa att det håller väte, syre och en
särskild bas, som man ännu icke lyckats isolera...»
Längre fram, vid kolsvavlans framställning skildrar
Orfila de båda kemisternas förfarande sålunda. De
ledde svavelångor över glödande kol och erhöllo,
utom kolsvavla: karburerat svavel, oxykarburerat
väte(?), samt svavelväte.
Orfila anför Thénards mening rörande de
främmande gasernas uppträdande vid föreningen av två
enkla ämnen svavel och kol. Vätet skulle härledas
från svavlet och kolet, »vilka aldrig äro fria från
väte». Syret härledde sig från vattnet i de korkar man
använt vid tätningen av rören.
Alltså de enkla ämnena med dessas nödvändiga
förutsättningar: föroreningar.
Och: svavlet ett enkelt ämne, men aldrig fritt
från väte. Kolet, ett enkelt ämne, men aldrig fritt
från väte.
Är det icke att säga: svavlet håller väte. Och
kolet håller väte.
- Nej, svarade man, ty de äro enkla ämnen.
- Ja, men huru kunna de vara enkla, när de
hålla två ämnen? etc. etc.
Den nuvarande professorn i kemi vid Sorbonne
heter Troost. Jag öppnade hans lärobok för att läsa
om kolsvavlan. Och jag läste, ännu 18Q5: »Det ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
