Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett minne från Sorbonne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VARIA 657
(CH4O)n. Och jag har tecknat kvävet C H2 eller l
kol med 2 väte.
Något underverk är det således icke, om kvävet
skulle träda fram vid manipulationer med svavel, vars
metan C H4 endast behövde förlora 2 väte för att
bli kväve eller C H2.
Mig har senare hänt detta. Jag rev svavel och
kalihydrat. Tillsatte saltsyra, och erhöll
svavelammo-nium. Vadan?
I en kemi från 1830 har jag sett denna uppgift:
svavel tändes i »vapeurs nitreuses» vid en temperatur
över 150°. Vilket ger anledning till åtskilliga
betraktelser.
Emellertid, när jag i Sorbonne avslutat mitt
kol-svavleförsök, gick jag till professor Riban för att
tacka honom för visad gästfrihet. Med ett vänligt
leende frågade han mig, om jag var nöjd med det
erhållna resultatet. Jag svarade, att jag var mer än
nöjd och rätt lycklig över utgången.
Han frågade åter, om jag var säker, det ingen
fuktighet (förorening!) narrat mig.
Jag svarade hövligt, att vatten avdunstar vid
100° och sönderdelas redan vid en lägre temperatur
än de minst .1,200° jag haft i flammugnen, i vilken
guld kan smältas. Vi skildes som vänner, och ett
par månader senare förklarade professor Troost från
katedern i Sorbonne, att jag var en okunnig person.
42. - Strindberg, Prosabitar från 1890-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
