Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På kyrkogården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
667
härma växtens passiva tillvaro och avhålla sig från
att träda i förhållande till yttervärlden genom vare
sig en blick, en åtbörd eller ett enda ord?
Ett barn frågade mig en gång: »Varför kunna
inte blommorna, som äro så vackra, sjunga som
fåglarna?»
»De sjunga nog,» svarade jag, »men vi kunna
inte höra det.»
Jag stannar framför Banvilles medaljong.
Finns det ett spår till ros och jasmin i detta
kapitalistansikte med tjocka kinder, läpparna
uppsvällda som efter en bastant middag, ögon som en
girigbuks? Nej, detta är icke Gringoires skald: det
är någon annan. Vem då?
Jag kommer att tänka på Boulays bröstbild.
Inte kan det vara den ärans mannen, den här med
näsa som en dvärg i sagorna, elak spåkäringsmun
och en rik och snål bondes anletsdrag.
Och Dumont d’Urville, den lärde
naturvetenskapsmannen, språkforskare, djärv och förtänksam
upptäcktsfarare! Bildhuggaren ger mig i stället en enkel
växelagent. Vad skall detta betyda? Är det ett
kännemärke, som människan bär, denna skärm av
kött och hud, genomstungen med fem hål, fem
avloppsrör till den stora kloaken... Jag uppbesvärjer
bilderna av store samtida: Darwin, en orangutang;
Dostojevskij, en utpräglad förbrytartyp; Tolstoj,
stråtrövare; Taine, börsspekulant... nog nu!
Emellertid, det finns två ansikten, minst två
under den mer eller mindre håriga huden. En
romersk legend förtäljer oss, att Jesus Kristus hade
ett ojämförligt skönt yttre, men att i vredens
ögonblick hans fulhet var hisklig, bestialisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
