- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
668

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På kyrkogården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

668 PROSABITAR FRÄN 1890-TALET

Sokrates med sitt faun-utseende, med ett anlete,
i vilket alla laster och brott avspeglade sig, levde som
ett helgon och dog som en hjälte.

Saint Vincent de Paul, som hela sitt liv utövade
givmildhet, såg ut som typen för en listig och till
och med elak tjuv.

Vadan då dessa masker? Ett arv efter en
förut-tillvaro, på denna jorden eller utom densamma?

Sokrates har kanhända givit lösningen på gåtan
genom sitt ryktbara svar till belackarne, som
före-vitade honom hans brottslingsmask:

»I kunnen då döma om hur hög min dygd är,
då den haft att kämpa mot så många onda anlag.»

Fritt översatt: Jorden är en straffkoloni, varest
vi måste göra bot för brott begångna i en
föregående tillvaro och av vilka vi bevara en obestämd
hågkomst i samvetet, som driver oss fram mot
förbättring. Vi äro följaktligen brottslingar allesammans,
och han har inte så orätt, pessimisten, som alltid
tänker och talar ont om sina medmänniskor.

Denna morgon verkade en småsak i Lenoirallén
stötande för mitt öga. Cypressernas räta linjer brötos
av en trädtopp, vilken bräckts så att den hängde
ned mot gången. Ruskad av vinden, tecknar den åt
mig att stanna, och jag saktar stegen och gör halt.
En svart trast, dold mellan grenarna, flyger upp
under ett utbrott av pladderlust och sätter sig på ett
stenkors vid tvärgången. Han ser på mig, jag ser
på honom. Han hackar med näbben på korset för
att draga dit min uppmärksamhet, och jag läser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free