- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
670

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På kyrkogården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

670 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET

hund, böjd rygg och krokiga knän, närmar sig ett
apliknande utseende, så vida inte utseendet är
endast en mask. Framåtskridande bakåt, alltså, eller
vad? Har Saturni gyllene ålder funnits, och äro vi
urartade ättlingar av dessa lycksaliga, som vi aldrig
kunna glömma och som barnet begråter förlusten av
genom att gråta vid ankomsten till en värld, där det
känner sig som en främling.

Är man på det klara med vad man gör, då man
uppföder småbarn med mjölk och honung och senare
med mer eller mindre guldglänsande frukter? En
påminnelse om gyllene åldern, då

flumina jam lactis, jam flumina nectaris ibant,
flavaque de viridi stillabant ilice mella.

Varför berättar man för barnen dessa sagor om
ett förlovat land, om tomtar och nissar och jättar,
utan att låta dem veta, att det är lögn? Varför ger
man dem sådana där leksaker, som föreställa
vidunder och änglar, antediluvianska djur, vanställda
växter, som ej finnas i naturen?

Vetenskapen skulle, om den vore uppriktig,
svara: Jo, för att låta barnet i åskådningen genomgå
sin fylogeni, det vill säga: åter genomleva
förflutna utvecklingsskeden, liksom fostret i moderlivet
genomlöper hela kedjan av sin evolution såsom djur.

Trasten har återkommit från sin utflykt och
kallar på mig med sitt gälla skri. Han har satt sig
på ett järngaller och bär med sig i näbben ett
föremål, vars form och färg jag icke kan urskilja. Då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free