Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet. Stockholm i fågelperspektiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bönderna förrädare.[1] Detta hörde jag på i sju
månader; man började misstänka mig, då jag icke
deltog i skrattet, och man utmanade mig. Nästa gång
man angrep »oppositionshundarna» exploderade jag
och höll ett explikationstal som hade till resultat, att
man visste var man hade mig och att jag blev omöjlig.
Och nu gör jag som så många andra skeppsbrutna:
jag kastar mig i armarna på litteraturen!
Struve, som syntes missnöjd med det avstubbade
slutet, stoppade in blyertspennan, drack ur sin toddy
och såg förströdd ut. Emellertid ansåg han sig böra
tala.
– Kära bror, du har icke lärt dig livets konst
ännu; du skall se huru svårt det är att få ett bröd
först, och se huru småningom det blir livets huvudsak.
Man arbetar för att få bröd och man äter sitt
bröd för att kunna arbeta ihop mera bröd, för att
kunna arbeta! Tro mig, jag har hustru och barn
och jag vet vad det vill säga. Man måste lämpa sig
efter förhållandena, ser du. Man måste lämpa sig!
Och du vet inte hurudan en litteratörs ställning är.
Litteratören står utom samhället!
– Nå väl, det är straffet, när han vill ställa
sig över samhället! För övrigt avskyr jag samhället,
ty det vilar ej på fritt fördrag, det är en vävnad av
lögn – och jag flyr det med nöje!
– Det börjar bli kallt, anmärkte Struve.
– Ja, skola vi gå?
– Kanske vi gå.
Samtalets låga hade flämtat ut.
Emellertid hade solen gått ned, halvmånen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
