Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Nybyggarna på Lill-Jans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unge mannen tog upp en papperssudd ur
byxfickan och vecklade ut den, varvid två
riksdalers-sedlar blevo synliga.
– Ge mig de där, så ska jag gömma dem åt dig,
tillrådde mästaren och tog helt faderligt hand om
sedlarna.
Falk, som förgäves sökt göra sig hörd, ansåg
nu vara så gott att gå sin väg lika obemärkt som
han kommit. Han gick sålunda ännu en gång förbi
komposthögen och de båda filosoferna och tog av
till vänster ut åt drottning Christinas väg. Han hade
icke gått långt, förr än han fick sikte på en ung
man, som slagit upp sitt staffli framför det lilla,
albevuxna träsket strax där skogen börjar. Det var
en fin, smärt, nästan elegant figur med något
spetsigt, mörklagt ansikte; ett sprittande liv rörde sig
genom hela hans person, där han stod arbetande
framför den vackra tavlan. Han hade tagit av sig
hatt och rock och tycktes befinna sig vid den
förträffligaste hälsa och det bästa humör. Han visslade,
småsjöng och småpratade omväxlande.
Då Falk kommit tillräckligt långt fram på vägen
för att få honom i profil, vände han sig:
– Sellén! God dag, gamle kamrat!
– Falk! Gamla bekanta ute i skogen! Vad i
Guds namn vill det säga! Är du inte i ditt verk
så här dags på dan?
– Nej. Men bor du här ute?
– Ja, Jag flyttade hit med några bekanta den
första april; det blev för dyrt att bo i stan –
värdarna ä’ så kinkiga också!
Ett klipskt leende spelade i ena mungipan och
de bruna ögonen tindrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
