Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Nybyggarna på Lill-Jans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har läst mera, men Montanus har ett så fint huvud
att han knäpper honom ibland, och då går Ygberg
sin väg och läser in ett stycke till; men aldrig får
Montanus låna hans bok.
– Jaså, ni tycker om Ygbergs filosofi? frågade
Falk.
– Å, det är så fint! så fint! Du tycker väl om
Fichte? Oj, oj, oj en sådan karl!
– Nå, avbröt Falk, som icke tyckte om Fichte,
vilka voro de två figurerna inne i stugan?
– Jaså, du har sett dem också! Jo, den ena
var den praktiske Lundell, figur- eller rättare
kyrkmålare, och den andre var min vän Rehnhjelm.
De sista orden försökte han uttala med en mycket
likgiltig ton för att göra intrycket dess starkare.
– Rehnhjelm?
– Ja; en mycket hygglig pojke.
– Han stod modell där inne?
– Gjorde han! Ja, den Lundell; han kan
begagna människor; det är en för märkvärdigt
praktisk karl. Men kom med, så ska vi gå in och reta
honom, det är det roligaste jag har här ute; då
kanske du också kan få höra Montanus tala och
det är verkligen intressant.
Mindre lockad av utsikterna att få höra
Montanus tala, än för att få ett glas vatten, följde han
Sellén och hjälpte honom bära staffli och schatull.
I stugan hade scenen så till vida förändrats att
modellen fått sätta sig på den söndriga stolen och
att Montanus och Ygberg slagit sig ner i fållbänken.
Lundell stod vid staffliet och rökte en snarkande
träsnugga för de fattiga kamraterna, vilka fröjdade
sig åt blotta närvaron av en tobakspipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
