Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Nybyggarna på Lill-Jans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga ut arvodet in natura för sina moraler och sitt
beskydd.
Emellertid hade Lundell och baronen satt sig till
arbetet, som gick så till, att baronen ritade, under det
mästaren låg i fållbänken och övervakade arbetet, det
vill säga rökte.
– Om du nu är flitig, så ska du få gå med mig
och äta middag på Tennknappen, lovade
Lundell, som kände sig rik med de två riksdalerna han
räddat undan förstörelsen.
Ygberg och Olle hade dragit sig uppåt
skogsbacken för att sova över middagen. Olle var
strålande efter sina segrar, men Ygberg var dyster; han
hade blivit överträffad av sin lärjunge. Han hade
dessutom blivit kall om fötterna och var ovanligt
hungrig, ty det ivriga talet om äta hade väckt
slumrande känslor, vilka icke på ett helt år fått giva sig
luft. De lade sig under en gran; Ygberg gömde den
dyrbara boken, vilken han aldrig velat låna ut till
Olle, väl inlindad i ett papper, under sitt huvud
och sträckte ut sig i sin fulla längd. Han var blek
som ett lik, kall och lugn som ett lik, vilket
uppgivit hoppet om en uppståndelse. Han såg huru
småfåglar åto granfrön ovanför hans huvud och
släppte ner skalen på honom, han såg huru en stinn
ko gick och betade mellan alarna och han såg röken
stiga upp från trädgårdsmästarens köksskorsten.
– Är du hungrig, Olle? frågade han med matt
stämma.
– Nej, sade Olle och kastade hungriga blickar på
den underbara boken.
– Den som vore en ko! suckade Ygberg, knäppte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
