- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
56

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Herrar och hundar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– När man får gå med hundra riksdalers
gratifikation i många år.

– Då har man inte där att göra. Emellertid,
det där är saker som inte rör mig! – inte – rör
– mig!

– Vill du inte för den här enda gången skriva på?

– Du känner mina principer i detta fall, jag
skriver aldrig på. Låt det vara slut nu!

Levin tycktes icke vara ovan vid avslag i den där
vägen och han lugnade sig. I detsamma kom också
magister Nyström och gjorde ett önskvärt avbrott i
samtalet. Det var en torr person med ett
hemlighetsfullt utseende och hemlighetsfull ålder; hans
sysselsättning var också hemlighetsfull – han skulle
vara lärare vid någon skola på söder, men i vilken,
det frågade ingen efter och han var icke angelägen
att tala om det. Hans mission i Falks sällskap var
för det första att tituleras magister, när någon hörde
det, för det andra att vara undergiven och artig, för
det tredje att då och då komma och begära att få
låna, högst en femma, ty det ingick i Falks andliga
behov, att folk skulle komma och be att få låna pengar
av honom, helt litet förstås, och för det fjärde, att
skriva vers vid festliga tillfällen, vilket icke var det
minst maktpåliggande i hans mission.

Nu satt Carl Nicolaus Falk där, själv mitt i
skinnsoffan, ty man skulle inte glömma, att det var hans
soffa, omgiven av sin generalstab, eller sina
hundar, som man ock kunde säga. Levin fann allting
magnifikt, bålen, glasen, sleven, cigarrerna (hela
lådan var framburen från kaminkransen),
tändstickorna, askfaten, buteljerna, korkarna, järntrådarna –
allt. Magistern såg nöjd ut och behövde icke tala,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free