- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
63

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Herrar och hundar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Åter igen de fruktansvärda siffrorna, och han
ryggade!

– Detta guldur, mina herrar, har jag fått, och
det är aldrig – utan rörelse – jag tänker på den
stund – jag fick det. Ni tycker kanske att jag är
egoistisk, mina herrar? Det är jag inte! Det är
visserligen inte vackert att tala om sig själv, men,
vid ett tillfälle som detta, ligger det så nära till hands,
att man tar en överblick tillbaka – över det
förflutna. Jag vill bara berätta en enda liten
omständighet.

Han hade glömt Levin, glömt dagens betydelse
och trodde att det var hans svensexa. Men nu
svävade för honom scenen med brodern om morgonen
och hans triumf. Han kände otydligt ett behov att
tala om denna triumf, men han kunde icke erinra sig
mera av detaljerna än att han bevisat honom, att han
var en skurk; hela bevisningskedjan hade fallit bort
ur minnet och det återstod endast två fakta:
brodern och en skurk; han försökte knyta ihop dem,
men de gingo i sär. – Hans hjärna arbetade och
arbetade, och nya bilder rullade fram. Han behövde
tala om något ädelmodigt drag ur sitt liv; han kom
i håg att han givit sin hustru pengar på morgonen,
att hon fick sova så länge hon ville och fick dricka
kaffe på sängen; men det lämpade sig icke för
tillfället; han befann sig i en svår belägenhet och
vaknade till besinning av fruktan för den tystnad som
uppstått och de två vassa blickar som oavlåtligt
betraktade honom. Han fann sig stående med uret
i hand. Uret? Var hade det kommit ifrån! Varför
sutto de här i mörkret och han stod! Jo, så var det,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free