Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Herrar och hundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han talade för dem om uret och de väntade på
fortsättningen.
– Detta ur, mina herrar, är visserligen inte
något märkvärdigt ur. Det är bara franskt guld.
De båda silverklockornas forne ägare gjorde stora
ögon. Det var nytt för dem!
– Och jag tror att det bara är sju rubiner –
det är alls inte något märkvärdigt ur – det är snarare
ett dåligt ur!
Han blev ond av någon hemlig orsak, som
knappast hans hjärna visste, och han måste bryta ut
emot någonting. Han knackade uret i bordet och
skrek:
– Det är ett förbannat dåligt ur, säger jag. Hör
på när jag talar! Tror du mig inte, Fritz? Svara!
Du sitter och ser så falsk ut. Du tror inte vad
jag säger! Jag ser på dina ögon, Fritz, att du inte
tror vad jag säger. Jag är människokännare, du!
och jag kan nog gå i borgen för dig en gång till!
– Antingen ljuger du eller ljuger jag. Hör på nu,
ska jag bevisa att du är en skurk. Mja! Hör på,
Nyström! Om – jag – skriver ett falskt intyg är
jag en skurk då?
– Visst fan är du en skurk, svarade Nyström
ögonblickligen.
– Ja! – Mja!
Han försökte förgäves erinra sig, att Levin skrivit
något falskt intyg eller över huvud något intyg alls
– alltså förföll saken. Levin var trött och fruktade
att offret skulle förlora besinningen, så att det ej
skulle äga krafter kvar att kunna njuta av det
tillärnade slaget. Han avklippte sålunda med ett skämt
i Falks egen stil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
